Har nu ätit lite svensk pasta bolognese med ketchup samt ett glas rödvin. Går sakta men säkert framåt med planerna på att vänja mig vid rött vin. Mina smaklökar är inte helt överens med eftersmaken av det ännu. Tittade under tiden på "landet runt" på SVT. Mysigt program. Rekommenderas varmt. Små nyhetsrepotage från olika, avlägsna delar av landet.

Pasta bolognese och landet runt på teve

Läste tidigare idag den första dagstidningen på en dryg vecka (måste nördigt nog erkänna att det är det jag saknar mest under resor - dagstidningar. I turistiga Ayia Napa kunde man dock köpa Aftonbladet och Expressen, men så turistig ville jag inte vara...) och läser till min sorgsenhet att klimarförhandlingarna inför Köpenhamn inte verkar gå kanonbra. I-länderna vill att U-länderna minskar sina utsläpp mer, och U-länderna vill att I-länderna tar ett större ansvar för vad de har ställt till med. Kina och Indien är irriterade på I-länderna, och USA håller på att diskutera ett stort nationellt klimatpaket i kongressen.

Det finns dock länder som gått ut och berättat vad de har för minskningsplaner. Däribland finns Norge, Vitryssland, Kanada och Australien. Alla har de dock utgått från olika basår och ställt upp olika villkor för sinalöften vilket såklart försvårar för en överenskommelse i december. Räknas alla löftena samman kommer I-länderna ändå inte i närheten av de mål som FN och IPCC har satt; att minska koldioxidutsläppen med 25-40% till 2020.

Detta är väldigt oroväckande och gör mig väldigt frustrerad.

Det visar också på två saker tycker jag; att U-länderna måste med på klimattåget samt att alla länder och individer måste ta mer ansvar för miljön nu. Vi är mitt i en finanskris och har alla möjligheter att nu, när en förändring ändå måste ske, göra en radikal omsvängning till en mer hållbar utveckling av den globala ekonomin.


Ibland får jag en känsla av att världens presidenter och stadsministrar är som barnen på dagis som tillsammans ska bygga ett legotorn, fast ingen av barnen vill göra arbetet med att sätta ihop legobitarna och bygga tornet. Alla vill bara se det färdiga resultatet. Vi måste tillsammans bygga en hållbar värld, men fast vi har både byggmaterial och pengar vill ingen göra grovjobbet och ta tag i problemet. Det är enklare att gömma sig bakom urvattnade siffror på ett papper och hoppas att Gud kanske ramlar ner från himlen och fixar en uthållig jord som står pall för all vår skit.

Gordon Brown, Obama, Angela Merkel och Kinas presient Hu Jianto?!