Det som var mest överraskande med det mötet som inleddes för en vecka sedan, var att länderna enigt ställde sig bakom klimatmålet om att temperaturen på jorden inte får öka med mer än 2 grader. Man belsutade också om att de industrialiserade länderna ska minska sina utsläpp av växthusgaser med 80 %, medan totala världen ska minska sina med 50 %. Allt detta fram till 2050.

Detta låter jättebra, eller hur?

Problemet med hela mötet tycker jag är att det inte någonstans står hur de indstrialiserade länderna ska minska sina utsläpp med 80 %. Det är ganska mycket att minska eller hur, och inte minsta plan för hur det ska gå till. Det finns inte en enda överenskommelse om hur läget bör se ut vid halvtid, alltså kring 2030.

Gällande tvågradersmålet säger IPCC att världen måste minska sina klimatutsläpp med 20-40 % till år 2020 om temperaturen inte ska öka med mer än två grader. Detta sades det ingenting om på G8. Antagligen eftersom USA, Ryssland, Kanada och Japan tror att de inte skulle klara av så kraftiga åttaganden.

Och så lite om USA då, som fått en ny, betydligt mer klimatengagerad president. Obama har redan tagit många fräscha kliv framåt på klimatstegen och pratat mycket om solenergi, energieffektivitet, och nu ställt sig bakom tvågradersmålet. Men är det tillräckligt? Kanske inte...

Visst sitter han i en svår sits efter åtta år med Bush på tronen och ett folk som liksom övriga världen kanske inte jättegärna vill byta ut sin sköna, lyxlivsstil. Visst hade han säkert velat ha tio år på sig för att vända opinionen och få amerikanska folket att inse hur viktigt klimatet är.  Men klimatet tar ingen politisk hänsyn. Varken i USA eller någon annan stans. Inte heller i Kina och Indien har man tid på sig att vända opinioner och bygga upp ekonomier till västvärldens standard innan man tar tag i klimatfrågan.

Vi måste komma med planer, strategieroch åtgärder idag. Det räcker inte med att bestämma fina mål om temperaturbegränsningar på ett papper och skriva 2050 som slutmål då alla som leder världen idag redan är döda. På det sättet lämnas problemet över till framtida generationer. Kan man få böter och fängelse för att smita från en trafikolycka, så borde man absolut kunna få fängelse om man som ledare över de största ekonomier i världen smiter från sitt ansvar att ta tag i det största problem som någonsin drabbat jorden - klimatproblemet.