Etik på jobbet

Har idag insett att det inte är så lätt att leva upp till sin moral. Till min miljömoral. Mitt "green thinking".


Jag fick nämligen i uppgift att slänga pålägg, burkar med utgången potatissallad och sjok med kött rakt i soporna. Säkert var det inget fel på det, men är bäst-före-datumet passerat så köper ingen det. Alltså, rakt ner i soporna. Redan där bröt jag min moral. Egentligen borde jag väl tagit med det hem, lagat storkok, frusit in och ätit närmsta halvåret.

Men värst av allt var när jag kom på mig själv med att inte orka öppna förpackningarna, slänga maten i komposten och plasten i vanliga soporna. Jag slängde hela förpackningen rakt i soppåsen. Illa illa.

Någonstans då förstod jag människorna som står där med matpaket upp över öronen och som därför fullständigt struntar i miljömedvetenhet, sopsortering och green thinking. Som slänger allt i samma påse och sedan dumpar det i närmsta container för "övriga sopor". Någonstans i min reptilhjärna kunde jag förstå dem. Men ändå borde väl jag, som försöker leva som jag lär, ha lite mer tålamod med idiotiska förpackningarna som inte går att öppna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0